lördag 8 oktober 2011

Ibland känns allt för jäkla jobbigt.

Livet leker och är helt underbart. Om man bortser från hur fruktansvärt elaka 11 åriga flickor och föräldrar kan vara.
Att man som vuxen inte kan se ett barn för den den är utan hela tiden måste in och fippla och försöka få barnen att passa efter ens egna normer.
Och fungerar inte det så - mobbar man dom istället - ser till så att dom blir utfrysta av andra barn och föräldrar genom att gå och sprida en massa osanningar!


Kvällen hemma hos oss igår var inte rolig kväll.
Dottern har den senaste tiden gått igenom mycket.
Både på ett personligt plan men oxå med vänner och skola.
Saker som lätt till att vi som föräldrar och lärare har sagt att det är bäst att hon är hemma tills vi finner en lösning.


Igår hade vi samtal med lärarinnan - och gick ut från mötet med funderingar på hur vi lättast skulle få in dottern bland kompisgänget igen på ett okonstlat sätt.
- Råkade vara disco på kvällen.


Fixade så hon kunde gå iväg med en av kompisarna och några av hennes kompisar.
So far so good.


Dock varade lyckan inte länge.
När dottern messar att hon vill hem - sticker jag självklart dit - hämtar henne och kör 1000 frågor.
Det visar sig då att en av flickorna i klassen - antagligen försökt kaxa sig och visa sig tuff i skolan - genom att sitta och skryta om att nästa gång hon träffar dottern ska hon ge henne stryk.
Kallar henne även fula ord som jag inte tänker skriva här.


Då denna flickas föräldrar ringde hem till oss för ett par veckor sedan och bara satt och skrek i telefonen - som en gris i slaktning - med en massa anklagelser - ja redan då kunde jag inte komma på vad problemet låg - då skrikningen slöt mina öron.


Iallefall - eftersom dom ringt hit kunde jag ju kontakta dom och meddela vad deras fina änglalika dotter säger - sagt och gjort - slaktningen pågick fortfarande.
Och pappan  - en riktigt mogen man i sina förmodligen bästa år -slängde luren i örat på mig.


En känsla när han gjort detta var att  - nu får vi kvällsbesök.
Mycket riktigt - en stund senare knackar det på dörren.
Först en riktigt fin knackning - sedan mer som att personen i fråga vill igenom dörren.


Ett riktigt fint besök blev det - där vuxna inte bryr sig om hur dom beter sig inför sina barn.


Det är väl inte konstigt att barn blir som dom blir..
Med detta inlägg - avsäger jag mig definitivt inte att mitt barn oxå beter sig fult.
Men jag som förälder gör mitt yttersta för att visa både mina och andras barn att man inte gör vissa saker.


Ett besök hos skolans rektor står på - the to do list - på måndag morgon.
Ett Sms till dotterns fröken där jag ber henne kontakta mig omgående måndag morgon - nja kanske inte riktigt så hårt skriver  - men endock att jag måste få pratat med henne - är iväg skickat!


Försöken att få dottern att våga sig tillbaka till skolan på måndag är förstörda.
Helt ödelagda.


Men vi tar oss i kragen och försöker lösa det på annat vis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar