Snoriga näsor och onda halsar.

Här hemma har vi sjuk stuga.
Eller vi bättrar oss från sjukdomarna.
Milton är feber barnet. Thea öroninflammation och äter penecillin/antibiotika och öroninflammationen verkar numera gått från öron till ögon.


Och Shola har allt annat!
En annan har haft ont i halsen i flera dagar och halv snorig men det vill inte bryta ut.


En kropp som är helt död efter senaste vattenpasset i onsdags.Ja precis en vecka och tröttheten sitter fortfarande i.
Beror väl delvis på förkylningen som inte vill komma eller gå oxå.


Igår kom jag äntligen till läkaren igen efter en utvärdering.
Dock har jag inte fått några svar på vad utvärderingen sa.Bara att dom - läkare, sjukgymnast och psykolog anser att jag inte har någon psoriasis sjukdom.
Den som jag fick för 20 år sedan finns inte - anser läkaren fortfarande.
Mmmm känns så roligt.
Eller inte.


Numera har jag fått 4 nya diagnoser som jag tar med en nypa salt.
Dock är jag ju sjuk och visst troligtvis stämmer någon av dom "nya" diagnoserna in på mig och hur jag mår.
Men det känns som att man sitter med en svart trolleri påse med lappar i och slumpmässigt drar en lapp
- Ja men visst är det generaliserad smärta hon har...
Vi drar en till..


Tada!
- ja men ångest har hon definitivt..
Ska  vi ta en till?!?


Och så håller man på tills man är nöjd.
Jag är dock nöjd med att man försöker komma på vad som är fel och gör vad dom ( läkare, sjukgymnast och psykologen) vill att jag ska göra.
Förhoppningen är ju att dom kanske har rätt och att jag kan bli frisk och må bra/ bättre än vad jag gör idagsläget.


Att dom /vi kommit en bit på vägen känns jätte bra.
Men som jag sa till den jag pratade med sist.
En diagnos som jag fått för 20 år sedan kan man inte bara säga att den inte finns och tro att allt ska kännas ok.
Det har ju varit min verklighet i - ja 20 år!!!


Då jag inte fixat med vattengympan på ett par 7 dagar - så har smärtan återigen börjar bygga sig ett bo i hjärnan.
En trötthet som är så olidligt jobbig sitter som ett moln i huvudet på mig.
Och jag kommer verkligen inte för mig att göra nåt.
Hela kroppen känns som att den väger bly.
Fingrarna dunkar.


__________________________________________________________________________


Gårdagens inlägg blev halvt skrivet klart. Sparat och sen bortglömt.
Nu finns tiden att skriva klart och publicera.
Milo och Thea sover. 
Mat är inhandlat inför ikväll.
Vi får fin besök från E-tuna.
Fina fröken Ps dotter Amanda kommer hit ikväll och stannar över helgen.
Första gången som hon stannar över hos oss själv och det ska bli så mysigt.
En massa mums mums är inhandlat inför helgen.
Frukostmat i mängder, godis, popcorn och annat gottit.


Imorgon följer hon med Shola till skolan och sedan får vi se vad dom hittar på resten av tiden.
Är övertygad om att det kommer funka super bra.


5 minuters paus och nu vakna Milo man.

Ofrivilliga rörelser

För ett par veckor sedan började jag med sjukgymnastik.Rättare sagt - vattengymnastik.
Så skönt!
Helt underbart att göra ett pass i vattnet och känna sig någorlunda rörlig.
Ja för i vattnet kan jag nästan känna att jag rör mig normalt.


Det som sker efteråt är dock inte lite roligt.
Dom senaste veckorna har vi inte fått till fler än 1 pass per vecka - då det eg ska bli 3.
Denna veckan fick vi till 2.
Fördelen förutom att jag kan röra mig på låtsas i vattnet är att smärtan oftast inte hinner stiga mig till huvudet
- den har en tendens att göra det- men inte med vattengympan.
Däremot slås varenda muskel ut, jag tappar all ork och kommer inte för mig att kunna göra något alls under dagarna.
Ni som känner mig sedan tidigare vet att för mig är det oerhört svårt att inte kunna ta mig för något.
Att ligga helt utslagen av smärta, orklöshet (heter det så) och stelhet är inte riktigt min grej.


Nää faktiskt. Min grej är nåt helt annat.
Men jag har det senaste - ah vad blir det nästan på året nu - fått dra ner på allt.
Att städa,tvätta och fixa medans maken är på jobbet så han ska slippa det när han kommer hem funkar inte längre.
Allt får vänta tills han kommer hem och kan ta det.
Dubbelt jobb för maken men så får det vara.
Det går lixom inte.


På detta ska dom ha mig till att sluta med mina starkaste smärtstillande tabletter - som väl eg borde räknas som narkotika- det kanske dom gör oxå. 
Dom ska jag trappa ner på.
Och visst förstår jag läkaren som vill detta.
Jag är 32 år gammal och borde kanske inte behöva ha detta i min påse på ryggen - förutom sjukdommen då- alltså att bli beroende av tabletter.
Men oops sorry - det hann jag visst bli på ett par månader - och jag har sådant medlidande för han/ hon som går på gatan med viftande armar och ben, ofrivilliga rörelser som kommer av att dom håller på att tända av.
Dom behöver en påfyllnad av sitt substans, som dom ioch för sig - kanske - enligt vissa valt att börja bruka frivilligt - men dom kommer inte åt det.


Jag har sådan sympati för dom. Jag försökte i början av min nedtrappning av medicinusen visa att jag minsann är stark - inte beroende- och som vanligt fixar detta själv.
Det gick inte riktigt som jag ville. Abstinensen efter tabletterna var fruktansvärd. Jag har aldrig varit med om något liknande.
En sådan smärta vill jag inte vara med om igen. Och den skrämmer mig. Hur blir det när jag har trappat ner tillräckligt för att sedan kunna sluta med den där sista tabletten.
Kommer smärtan, myrkrypningarna i kroppen och dom ofrivilliga rörelserna tillbaka då?


Att leva med smärtan som blir värre när man tar bort denna tablett- och inte ersätter den- är ett rent helvete.
Men jag är ju stark som vanligt och hatar att gnälla och gny. Men nu när jag ska till läkaren i veckan så får dom faktiskt hitta nåt annat. För nu har jag försökt ett par veckor och livet funkar inte.
Inte som jag vill iallefall.
Och jag vill kunna leva som du - en helt normal, arbetande människa som kanske går på ett träningspass ett par gånger i veckan - och inte ligger helt lealös, orkeslös och känner att hela kroppen är som ett stort öppet sår pga att du tränat, gjort för mycket.


Nu ska jag ta min trasiga kropp och försöka ta mig in i badrummet för en morgondusch. 
Maken får nog komma och hjälpa med att tvätta hår och annat på den gamla tanten. 
Ja för hon var ju verkligen så gammal!

Hur får man det att funka?

En ny mobil fick jag i förra veckan av maken.
En tacksam present.
Dock krävs det ett par kvällar för att lära sig hur det funkar.
Jag är ju en riktig fegis vad det gäller elektronik så maken eller Shola får ha kurs med mig och lära mig. *S*


Riktigt fjantigt!
Dock har jag kommit halvägs till att kunna blogga från the phone.
Jag har lyckats komma på hur man registerar sig för att kunna göra det.
Sen har jag fastnat.
Jag förstår liksom inte hur jag skall göra.
Någon vänlig själ som har lust att berätta hur man går vidare. 
Ska man blogga på blogger som vanligt eller vad?


Över till annat.


Helgen har verkligen gått i slapphetens tecken.
Inte många knop har blivit gjorda.
Mycket stickning och planering inför en tur till Ullared på tisdag - rullared som Milton säger- jag ska ner och träffa farmor som skall handla vinterkläder till barnen. 
Eller ner och inkassera lite pengar och få välja själv ;-) 
Inte helt fel.
Ska passa på och se om man kan hitta en eller 2 klappar- ja alltså julklappar och födelsedagspresent till Milo- till barnen när man endå är där.
Jag verkligen hatar att springa i affärer i julruschen.
Jag är den där typen som är klar i slutet av November och sedan går december åt att pynta, slå in klappar, baka och mysa.


En liten lista skall nu skrivas - på vad det är jag skall kika på medans jag är där.
Så nu säger jag och kaffe hej svjes och sticker ut och röker med maken!

Morgonkafffe och funderingar

Vaknade alldeles för sent i morses för att hinna dricka mitt kaffe innan det var dags att dra. 
Barnen fixades iordning - Milo man ville dock stanna hemma - alldeles själv - men jag lyckades muta honom med att dom kanske skulle ha gymnastik på dagis idag.


Efter lämningen av dom små fick jag följa med som moraliskt stöd åt stora tösen som har det såå jobbigt i skolan för tillfället.
Hon har tappat lusten totalt för skolan - att få iväg henne är ett riktigt hundgöra, minst sagt!


Förhoppningsvis får vi rätsida på det snart.


Nu sitter jag med en balja kaffe och surplar. 
Att kaffe kan vara så gott!


Sitter och funderar lite på julklappar och annat kul. 
Håller på med urfina dräkter till Milton och Thea - Sholan önskar sig en likadan/liknande. Så nu letar jag mönster och tyger/garn.

Nää men vilken dålig bildkvalitet! 

Men så roligt det är.
Jag riktigt längtar tills man kan börja pynta juligt här hemma. 
Sommaren är alldeles för överskattad. Julen vet man iallefall att den kommer , med stormsteg, att det blir snö och kallt är inget man behöver funderar på. 
Väderguden levererar alltid till jul.
Sommaren däremot!!
Mmm ja men ni vet - sitta med sommar kläder och kofta och hoppas på att det kanske kommer en gnutta sol så man kan åka och bada.. 
Nää julen är bättre!
Idag iallefall.

Vet inte om jag skall skratta eller gråta.

En person ( avslöjar inte vem för då blir det för lätt att komma på vem den andra är) berättade för mig att en som dom känner hade sagt
- Om man byter skosnören på ett par converse till en annan färg/ helt enkelt byter ut dom, så är det inga äkta converse längre...


Oj oj oj. Jag skrattar på mig.
Hur tänker man.
Jo men serru - dom blir inte lika äkta om man byte skosnöre!!

På tiden kanske

Här hemma är det knäpp tyst. Bara Jag och Shola som är vakna.
Dock i varsitt rum.
Jag pausar efter en hel dag! Oj så livat det är på helgen när alla är hemma hela dagen.


Om en stund blir det att plocka in kvällsdisken och fixa iordning i köket så det är trevligt att komma upp imorgonbitti.
Finns inget värre än att yrvaken försöka fixa sig en kopp kaffe medans man svär högt och glatt över all disk och skit som ligger och dräller.


Satt och kikade igenom mina bilder och kom på att jag minsan tror att jag missat att lägga upp bilder på barnens rum - Det har ju stått klart ett tag...
Eller klart och klart. Nu ljuger jag!!
Det fattas en låda i taket runt vattenledningar och gardinstänger/gardiner, men det hoppas jag att det kommer snart. 
Innan det blir vinterkyligt i huset.


Slänger i allefall upp ett par små bilder från Theans sida på rummet idag. Och mer i veckan när rummet är barnfritt och städat!
Ja faktiskt - vi har det inte städat jämn.. Nästan tvärtemot - det känns som det aldrig får vara rent!
Renlighetsguden och skitguden är i evigt slagsmål hemma hos oss.
Vi får väl se vem som vinner..

Ha en fortsatt trevlig lördags kväll.
Jag kommer och sitta och sukta efter min flarra champagne som jag ville öppna men inte gjorde!

Grymt besviken.

Eg skrev jag ett likadant inlägg som detta under veckan.
Men det var precis som att blogger inte alls tyckte att det var nåt att publicera.
För när det skulle ut på bloggen så raderades inlägget, och inte hade det sparats heller.


Att börja skriva om det just då kändes inte som nåt jag hade lust med!
Men nu - halvt om halvt sovandes- har fått i mig en klunk kaffe medans barnen kikar på tv:n.
Ah nu gör vi om försöket.


För nästan 1 år sedan hittade jag en blogg som jag förmodligen var sist med att veta att den fanns.
Blev grymt förtjust i den socker söta bloggerskan och dottern min föll nog handlöst oxå.
Nu ett tag senare måste jag dock säga att jag inte alls är lika förtjust längre.

Bloggerskan Foki visar dom sötaste saker som finns.
Ger ett HA begär som är grymt stort.
Det som fått mig att tappa intresset och bli grymt besviken är dock lanseringen av hennes nya butik Fokiwa .
Jag tror inte bara att det är min dotter - 11år - som sitter och suktar efter att kunna köpa samma fina saker som  Foki har.
Och som räknat ner dagarna tills butiken skall öppna. Som sparat sin månadspeng för att kunna köpa saker från hennes nya affär.


Och när butiken öppnar så är priserna  marDRÖMs priser för en 11 åring.
Min dotter kan ju knappast vara det enda barnet som följer hennes blogg.
För mig blir detta ingen bra förebild (längre).
Dottern sa i går kväll att hon faktiskt inte vill läsa hennes blogg längre. Och det måste ju betyda nåt om något!

Pilot

Jag har ansökt om att bli pilot.


Coolt va ;-) 
Test pilot vill säga. 
Akta Graco söker testpiloter till en av sina bilbarnstolar!
Jag har sökt och håller tummarna för att bli en av de utvalda. Barnen eller iallefall Milton skulle behöva sitta mycket bekvämare än han gör i dagsläget!


Eftersom jag hemskt gärna vill bli vald så skulle jag väl eg inte skriva detta men 
- Passa på att sök ni oxå ;-O

Jävla Flugfan.

En allergisk reaktion i ögonen är alltid lika roligt.
Ser antagligen ut som jag tryckt in 2 pingpong bollar i ögonhålorna för tillfället.M
Men vad vet jag.
Kan ju knappt se.


Tur att man vet var alla bokstäverna sitter på datorn!
Hörseln finns allt kvar och känseln med. Och en irriterande jävla flugfan surrar runt och runt och runt.
Tröttnar dom aldrig!!

Grymt irriterad på blogger just idag.
Skrev ett fint litet inlägg om en annan bloggare idag och min besvikelse över dennes handlingar.
Sen raderades alltihopa och blogger bad om ursäkt.
Inte hade det sparats heller.. Så det blir till att skriva om det imorgon igen. Eller nästa gång irritationen faller på.


Här hemma sover dom flesta.
Shola ska snart gå och nana.
Och mamman ska ta sig en clarityn och döda flugor.


Ut till medicinskåpet far jag!


Trevlig kväll!

Underbara helg

Helgen kom med storm steg.
Hela veckan har här hemma gått i sjukdommens/skadornas tecken.
Milton man har haft en riktigt oturs vecka och vi har varit hos läkaren inte mindre 4 gånger.
Nu sist för en inflammation i nedre regionerna.
Stackars pojk.


I skrivande stund har jag en lilla syster som står och predikar för Milton.
Medans Milo man hänger som en larv kring min ena arm.
Att blogga genom pekfingervalsen är inte det lättaste.
Pausar och återkommer ikväll när dom små sover.


Sätter Milo framför "Fireman Sam " istället!




Nu har vi pausat en stund. Barnens kvällströtthet börjar falla på.
Thea busar med farfar som är och hälsar på, och som snart skall åka hemåt igen.
Milton står och småhänger framför tv:n.


Shola har fått sig ett flög och håller på att skruva, banka, mäta mm nere på sitt rum. 
Undrar vad hon håller på med.


Idag är det inte alls konstigt att barnen är trötta.Dagen har verkligen gått i ett.
Morgonen började med att vara ute och klippa gräset - förhoppningsvis sista gången för i år - plockat äpplen i mängder, och en stor bytta med hasselnötter som skall skalas och torkas innan vi kan knäcka dom.
Härligt när man har så mycket runt omkring sig som man kan plocka in och använda..


Efter en god lunch, lite städ,kaffe och tvätt tog sig maken, jag, Milo, Thea och Jack oss en uppfriskande promenad i skogarna runt omkring - där vi på 30-40 min kom hem med ca 2 liter trattkantareller..


Barnens magar är fyllda av pannkakor och kanske kanske kanske skulle vi vuxna ( jag, K och Shola) nöja oss med lite mackor med stekta trattisar, knaper stekt bacon och en smörgås till middag/kvälls..

Bild från google

Eller så verkade det kanske inte bli.Maken och jag var visst inte på samma nivå om farfar skulle stanna eller åka. Framförhållning är inte makens starkaste sida.. Jaja..


Då får det väl räcka med en smörgås dårå...