måndag 14 maj 2012

11 Maj 2012

Kommer alltid att vara en dag som jag minns.
Det var den dagen då min lilla pappa äntligen fick somna in.


Efter ett par dagar på sjukhus - näst intill okontaktbar - somnade han in med min mamma som sällskap.
Saknaden är stor men glädjen för att han slipper lida mer är större.




Tidigare under veckan fick en vän ett tråkigt besked. 
Ett nytt äventyr som inte blev som planerat.
Men jag tänker på dig/er.




Dagarna framför oss är hektiska - det skall planeras begravning - till helgen blir det 48 års kalas :-)
Thea 3 år + Shola 12 år + Jag 33 år.
Här bakas och städas och planeras om vartannat.


Kanske mycket för att slippa tänka hela tiden. 
Men just för tillfället mår jag/vi ganska bra.




Vila i frid pappsen.
Älskar dig.