Nu har hösten kommit.

Och tillsammans med den - en riktigt förkylning.
Mormor har iallefall fått den. Vi andra är nog på väg.
Shola klagar över att hon har ont i halsen och själv så känner jag att jag blir  mer och mer rispig i halsen för varje morgon som går!


Enda fördelen med att må sämre idag är väl att alla läkarbesök är klara för denna veckan - så nu kan man bli sjuk.
För att sedan bli frisk tills nästa vecka innan alla måsten igen.


Nu hör jag hur Thea grisen ligger i trappan och gnyr - det första man hör från henne är - godmorgon mamma.
För att sekunden senare slänga sig i trappan -  inte så hon slår sig eller så -för att gnälla - mamma kom- mamma kom- mammmaaaa koom!
Första tecknet på att hon inte kommer att gå upp för trappan själv utan vill bli hämtad!
Så nu får man väl bara gå och hämta henne.

En liten stund till övers.

Igår satt jag och gnagde på kommentarer som jag läst här - ladydahmer . 
Dom senaste dagarna har jag ramlat in över en del intressanta bloggar. Där det för det mesta kommenteras om att inte göra någon skillnad på flickor och pojkar.
Om att varför man som förälder klär sina flickor i rosa osv.


Där av Ladydahmers länk -När jag läser kommentarerna som skrivs där inne får jag en känsla av att kriget som existerade innan - när äldsta dottern var liten - att min kan minsan räkna - kan din?!? - ett fjuttigt krig om vems barn som är mest intelligent.Mina har ju så klart alltid varit smartare än alla andras. Bara så ni vet. 
Ok nu gled jag lite,. Men försök hänga med. 
Nu handlar kriget om vem som kan göra sin flicka minst flickig.
Att ha rosa kläder och tofsar på sin lilla tös måste ju vara någon typ av ångest/önskan från mammans sida att skapa den perfekta prinsessan.


Kan det inte helt enkelt vara så att visa barn - ja även småttingar- dras till flickigt/pojkigt?
Att det faller sig mer naturligt för vissa barn än för andra och kanske eg påverkas av antalet kvinnliga och manliga hormoner som man föds med???


Jag tycker mig kunna se en riktigt stor skillnad på mina 3.
Den första  - stackarn - eller eg ingen stackare - men mamman var ju bergsäker på att hon var en pojk. Och under dom första åren fick hon gå klädd som en pojkflicka, i baggy byxor, coola munkjackor och rastaflätor på skallen.
Den där lilla pojkflickan är nog mer flickig nu än någon av dom andra som hon lekte med.
Och som förälder har vi inte styrt henne åt nåt håll vad gäller flickigt/pojkigt,  utan hon har fått välja själv.


Barn nro 2 : Pojken - han har fått gå klädd i allt från brunt till rosa. Sminkat sig tillsammans med storasyster och roat sig kungligt med både tjejgrejor och pojkgrejor.
Det senaste året har han dock valt att gå mot det pojkigare hållet. 
Vägrar rosa - vill bara brandmanskläder, skor med blixten, keps med spiderman, leka med bilar, klättrar längs väggar. Bryter armar och ben som en annan bryter tändstickor.
Aldrig någonsin har vi vart så välkända hos akuten här i stan som nu...


Barn nro 3 - HON - den där riktigt flickiga flickan som älskar allt som är rosa. Fluffigt, tofsar, HELLO KITTY osv. Osv = allt som är så där löjligt rosa och uberflickigt.
Jag är en person som hatat att ha nalle puh, musse pigg, hello kitty på kläder, pyamaser,trosor ,strumpor, tandborstar ja ni vet överallt.
Numera kallas Thean för  Hello kitty flickan på dagis...
Hela hon ser ut som en kitty. Och visst är det jag/vi som handlar grejorna. Men det är 2 åringen som väljer kläder och leksaker själv.


Där är 3 olika barn som alla blivit behandlade som just ett barn sedan dom föddes tills det att dom kan "bestämma" själva - eller iallefall visa vad just dom tycker om.
Nu har dom gjort det och då faller det sig så olika.
Men jag hävdar dock att detta beteende (se ovan) handlar om något som är infött och absolut inte påtvingat.


Oj oj tiden springer iväg. Och jag skall iväg med just barn nro 2 som är en riktigt pojk pojke som skall in hos läkaren för att se om näsan är bruten eller ej...


Kika gärna in igen!

Välkomna

Okej. 
Jag gjorde det igen. 
Tror att jag har en del beslutsångest.


En ny blogg. 
Får väl se om det håller i sig eller om jag beslutar mig för att lägga ner bloggandet för evigt.


Tanken nu är väl att jag skriver om allt.
Så ni som inte har lust att läsa om bajs med sand i, hur många tänder den minsta har, brutna näsor, akutbesök, sjukdommar , medicinering, läkarbesök och sist men inte minst heminredning kan hålla sig borta.
Nu har jag förvarnat er iallefall.


Första inlägget hade jag eg tänkt att ägna åt - kommentarerna på ladydahmer:s blogg.
Men jag spar det tills imorgon.
Dagen har i princip flugit iväg.


Shola är hemma då lössen härjar i denna familj.
VI har aldrig någonsin haft huvudlöss och nu har alla utan maken fått det.
Den som fått mest är min stackars Shola med sitt afroburr.
Och svårt som satans att få ut oxå.
Jag förstår henne att skolan inte lockar speciellt.


En promenix i skogen hann vi med - jag, Shola och Jack.
En massa kantareller och trattisar fick vi med oss på en 30 min innan det var dags att åka hem, slänga ut barn och hund ur bilen innan jag skulle iväg till sjukgymnastiken och göra något funktionstest.
Ni som tittar in och inte läst min förra blogg - där det finns 1 eller 2 inlägg om MIG kan kika in där om ni har bråttom och inte vill vänta på att få veta vad det handlar om.


Funktionstestet är nu iallefall slutfört och vi får väl se vart det leder hän.
Nu är det snart dags att hämta hem småtrollen för att käka en bit mat ihop och sedan är det dags för mamman att gå på föräldrarmöte i Sholas klass..
Så ska man bara försöka mata fram alla klagomål man har.
Och lägga fram saker och ting på ett sätt så att det inte låter som vuxen mobbar ut barn.


Nu blir det till att stoppa undan datan för att - skala en potatis eller 2 och sedan möta maken på dagis.


Välkomna till mig!