En liten stund till övers.

Igår satt jag och gnagde på kommentarer som jag läst här - ladydahmer . 
Dom senaste dagarna har jag ramlat in över en del intressanta bloggar. Där det för det mesta kommenteras om att inte göra någon skillnad på flickor och pojkar.
Om att varför man som förälder klär sina flickor i rosa osv.


Där av Ladydahmers länk -När jag läser kommentarerna som skrivs där inne får jag en känsla av att kriget som existerade innan - när äldsta dottern var liten - att min kan minsan räkna - kan din?!? - ett fjuttigt krig om vems barn som är mest intelligent.Mina har ju så klart alltid varit smartare än alla andras. Bara så ni vet. 
Ok nu gled jag lite,. Men försök hänga med. 
Nu handlar kriget om vem som kan göra sin flicka minst flickig.
Att ha rosa kläder och tofsar på sin lilla tös måste ju vara någon typ av ångest/önskan från mammans sida att skapa den perfekta prinsessan.


Kan det inte helt enkelt vara så att visa barn - ja även småttingar- dras till flickigt/pojkigt?
Att det faller sig mer naturligt för vissa barn än för andra och kanske eg påverkas av antalet kvinnliga och manliga hormoner som man föds med???


Jag tycker mig kunna se en riktigt stor skillnad på mina 3.
Den första  - stackarn - eller eg ingen stackare - men mamman var ju bergsäker på att hon var en pojk. Och under dom första åren fick hon gå klädd som en pojkflicka, i baggy byxor, coola munkjackor och rastaflätor på skallen.
Den där lilla pojkflickan är nog mer flickig nu än någon av dom andra som hon lekte med.
Och som förälder har vi inte styrt henne åt nåt håll vad gäller flickigt/pojkigt,  utan hon har fått välja själv.


Barn nro 2 : Pojken - han har fått gå klädd i allt från brunt till rosa. Sminkat sig tillsammans med storasyster och roat sig kungligt med både tjejgrejor och pojkgrejor.
Det senaste året har han dock valt att gå mot det pojkigare hållet. 
Vägrar rosa - vill bara brandmanskläder, skor med blixten, keps med spiderman, leka med bilar, klättrar längs väggar. Bryter armar och ben som en annan bryter tändstickor.
Aldrig någonsin har vi vart så välkända hos akuten här i stan som nu...


Barn nro 3 - HON - den där riktigt flickiga flickan som älskar allt som är rosa. Fluffigt, tofsar, HELLO KITTY osv. Osv = allt som är så där löjligt rosa och uberflickigt.
Jag är en person som hatat att ha nalle puh, musse pigg, hello kitty på kläder, pyamaser,trosor ,strumpor, tandborstar ja ni vet överallt.
Numera kallas Thean för  Hello kitty flickan på dagis...
Hela hon ser ut som en kitty. Och visst är det jag/vi som handlar grejorna. Men det är 2 åringen som väljer kläder och leksaker själv.


Där är 3 olika barn som alla blivit behandlade som just ett barn sedan dom föddes tills det att dom kan "bestämma" själva - eller iallefall visa vad just dom tycker om.
Nu har dom gjort det och då faller det sig så olika.
Men jag hävdar dock att detta beteende (se ovan) handlar om något som är infött och absolut inte påtvingat.


Oj oj tiden springer iväg. Och jag skall iväg med just barn nro 2 som är en riktigt pojk pojke som skall in hos läkaren för att se om näsan är bruten eller ej...


Kika gärna in igen!